Jag och Emelie och Mamma och Pappa åkte klockan 8:18 på lördag morgon för att komma fram runt 12-13 till Mariefred och klockan 14 åka till en station och 14:36 ta bussen till ett S.. Sö- näj, vet inte, nån stans sen tog vi typ pendeltåg till Sthlm o sen rälsbuss till Grönan, raka vägen in genom porten blev det INTE.. Var tvungen fixa nåt med biljetterna för de kunde nt läsa av dem.. Men se, rakt in genom porten och bort till scenen. Vi fick redan bättre platser än vad vi trodde. Vi stod jämt precis brevid den där mittgångrejen.. Sen under pausen gick emelie bortöver och jag fick följa med för annars skulle vi ju ofc tappat bort varandra. Men då gick vi in i den där 'kofållan' som pappa säger och knödde oss in så vi kom JÄMT PRECIS brevid SCENEN. Det var typ ASASASKUL. Nuddade i Johns glitterjacka, i hans nitor på byxorna och HAN nuddade i min mobil! ;)

Men inga autos.. Vi visste att de var vid nåt Scandic men visste inte vilket så.. ;/ Vi gick till ett Scandic men det var FEL Scandic :< Men ska skicka brev till dem o fråga efter auto ;) Hoppas man får svaaar

Pics:                          

   Nån mer som älskar smilet eller?<3

  Yeeeah ;)<3

  Publiksuuuuurf<3

John ser lite skeptisk ut.. ;)

  Asnajs bild ;)

  *Stolt fotograf* A, okej, tagit alla bilderna som jag lagt ut i detta inlägg men..

Diggar ju verkligen stylen ;)

   Blev jävligt snyggt med lampan där.. 

Närå, John e finare ;DD<3

Jag ska försöka beskriva hur det var att stå där..

Det här är underbart

Det är trångt och varmt

Alla knuffas och buttas

Men jag behåller min plats

Det är nu det händer

De springer ut på scenen

Alla börjar skrika

Benen darrar

Allt känns så overkligt

Drömmer jag?

De börjar sjunga sin låt

Springer längst fram till scenen

Jag rent av kramar min kompis

Bara för att få nå dem

Jag snuddar vid den glittriga armen

Hela världen snurrar

Det är inte klokt

De springer fram igen

Jag känner mot fingertopparna,

Nitorna på hans svarta jeans

Jag känner en stöt mot min telefon

Han slog till den lätt med sin hand

Det var overkligt

Fattade inte vad som hände

Det var sant

Men en liten berörning sitter inte i länge

Allt som bevisar att det inte var en dröm,

Det är alla mina bilder och filmer

Kamerorna pekar mot oss

Vi vinkar glatt och gör peacesigns

Allihop skriker

Det tjuter i öronen

De springer fram och tillbaka på scenen

Alla vill nå dem

Alla sträcker ut sina händer

Till slut tystnar sången

Men skriken blir fortsätter

Efter en lång väntan

Kommer de igen

De sjunger en annan låt

Alla skriker och sjunger med

Han springer fram och ställer sej med ryggen mot publiken

Någon meter från mej och min vän

Där lutar han sej bakåt och lyfts upp av publiken

Alla sträcker sej mot honom

Det blir bara trångare

Alla knuffas och buttas

Men jag behåller fortfarande platsen

Det här är otroligt.